Tjejen som visste för lite

Idag har jag jobbat med en glad, rolig och positiv tjej, som gav mig massor med energi.
TACK!!

Att leva är att arbeta. Det är att slita varje dag från sju till fyra, från nio till halv sex eller kanske tom från två till tio. Att leva är att alltid svara"jag är trött" när någon frågar hur du mår. Att säga "god morgon" till sina arbetskamrater, trots att det ENDA goda med just den morgonen är att man är en natt närmare fredag, löning och helg. Att leva är att längta så mycket efter helgen, att man på torsdag
har planerat helgen minutiöst.

Att leva är att inte hinna med att både ta igen sig och samtidigt ha roligt på sina två lediga dagar.

Det är att komma hem till sin tysta förortslägenhet och undra varför man är så ensam. Ensam trots alla kära vänner, spinnande katt, ljuvlig älskare och solidariska kamrater.

Att leva är att vara ensam. Att inte kunna mötas trots att vi står bredvid varandra varje dag. På jobbet, i skolan, på arbetsförmedlingen, på gatan, i kön till bussen och vid baren. Varför kan vi ingenting säga fast vi talar hela tiden?

Varför tycks meningen med livet vara att tyst och ensam, arbeta i mullret från maskiner, knattret från datorer, ringandet av telefoner och skrik från barn och vuxna. Ensamma trots att vi är så många, tysta fast oljud fastnar permanent i våra öron och ger oss huvudvärk. Evigt slitande, trots att vi ingenting får som tack. Inget förutom ännu en nedlagd fritidsgård, ännu ett avsked, ännu högre hyra, lägre reallön och avslag från försäkringskassan.

Att leva är att inte ha tid att se andra, att inte ha tid att lyssna, att inte mötas.

Att inte orka stanna upp och fråga sig; Varför?

Eller nej, det är inte frågan som lyser i sin frånvaro. För den frågan ställer vi oss varje dag.

Det är svaret som saknas.

Varför sliter vi tysta och i ensamhet. Vem sliter vi för? Oss själva? Nej, ett sådant påstående vore löjligt.

Är det verkligen ett liv, det här som kallas arbete?

Som jag ser det har vi bara två val. Antingen fortsätter vi som nu, tysta i vårt arbete, och nöjer oss med detta tills vi slutat leva.

Eller så slutar vi arbeta och börjar leva. På riktigt.

Med höga rop och glada skratt

I gemenskap

Med omtanke och närhet till varandra <3

 

PS. Frågan är väl bara..Vad försörjer man sig på om man slutade jobba? Nåt förslag? ;-)

Hej det är jag igen. Stör jag? I alla fall, det var en sak jag glömde berätta. Det här får du inte säga till någon men, lyssnar du eller?

- Ja, visst jag lyssnar. Nej, nej. Du stör inte. Självklart. Jag ska inte säga något. Du kan lita på mig. Dra på.

Klart man skall vara nyfiken, öppen mot intryck, men man behöver inte få alla saker serverade framför sig själv, utan man skall kunna dra egna slutsatser också.

Skvaller är något som jag har väldigt svårt för ( och nu menar jag INTE Hänt extra eller Se & Hör) , utan människor som jiddrar om andra människor och ofta något de de absolut inte har något som helst med att göra. Ofta (läs nästan alltid) står det för avundsjuka av något slag eller att man lever ett så "tråkigt" liv, att man livnär sig på andras företagande.


Har DU funderat på VAD eller VEM som gör att ditt liv blir färgglatt?
Se dig omkring...Vad har du för människor i din närhet?
Några är gula, några är röda..andra är gröna eller rosa. Men det finns några som ser allt i grått.
Försök att vara en glad färg för dem.

Jag är helt övertygad om att vi påverkas (positivt eller negativt) av den miljö vi möter dagligen. Därför skulle jag önska att varje arbetsdag inleddes med kaffe ur en "fin" kopp och lite harmoni. Tänk om det fick vara så....bara för en kvart. Att få sörpla sitt varma kaffe, långt bort från ringande telefoner, hyper-stressade människor och andra negativa energier. Bara en kvart? Hur man börjar dagen kan vara avgörande för hur HELA dagen sen kommer att se ut.

I mitt yrke blir man bjuden "till bords" mest hela tiden. Egentligen skulle vi kunna sitta en hel dag. Det hade varit trevligt...MEN vi har ju inte tid. Jag sätter mig alltid vid bordet i allafall...En liten, liten stund. Några få minuter kan göra underverk! Jag tror detta ger en känsla av att man faktiskt ÄR närvarande, om bara för en väldigt kort stund. Allt är oftast bara "teater", man levererar för en publik som börjar bli mer och mer missnöjda. Dåligt manus (schema) fick jag idag också...Attans! Kissnödig mitt i pjäsen blev jag visst...

Idag var det grått ;-)

 

Ledig dag! Har bara gått runt i mysbyxor och gjort så lite som möjligt. Känner mig lat och trivs med det :-)
Har träffat Carro i kväll igen. Vi fikade på Barista och sen blev det ett pubbesök igen (!!!) Kan sakna detta i Sverige, dvs att samlas på puben för en after work...eller som nu, att spontant gå och ta en cider och surra en helt vanlig måndag. Här skall man alltid titta i kalendern och boka saker och ting, vilket jag har jätte svårt för. Spontant är alltid roligast!
Svensk alkoholkultur överlag är väl att det anses "fult" att dricka när det inte är helg alternativt semester. Tar man ett glas vin till maten, en vanlig arbestsvecka, ser det inte bra ut. Alltså dricker svenskarna väldigt lite under veckorna. Sen blir det helg, då verkar det som att allt de missat under veckan skall tas in. Svenskarna kan inte hantera alkohol. De dricker alldeles för mycket de gånger det dricks. Det är synd att det skall vara så.

Hoppas på ytterligare en fin vecka med sol. Kram på er!

Idag döptes lilla Clara i GA-kyrkan. Det var fantastiskt trevligt att träffa Carro, Steve och Clara. Det var minst lika roligt att träffa alla andra också :-)



En bild av dopjubilaren. Såååå söt ju!!!





Hela familjen Heijbel.



Efter ett mycket kort dop (vilket var bra) samlades vi hos Carros föräldrar för att hugga in på denna härliga buffé. Vi skålade även i champagne (en del mer, andra mindre) *haha*



Solen sken och vi kunde sitta på balkongen. Härligt!!



När allt var över och den sena kvällen infunnit sig, så avslutade vi med att äta lite på Bishop arms.

TACK allihopa för en fin dag/kväll!!

Härliga helg!!! Uppskattar verkligen de lediga helger vi har tillsammans.
I fredags bjöd vi hem familjen Nordlander på middag. Fläskfile och ett gott rött vin (Opal springs) Efter det en hallon & blåbärspaj *mums* I vanlig ordning blev det några parti plump och många goda skratt.

Lördagen gick i sovmorgonens tecken :-) Senare på dagen åkte Daniel med Elias och hans kompis till Selångersån för att fiska. Själv passade jag på att röja upp här. Det har blir lätt stökigt här, när "fritidsgård a´la Bergqvist" även har helgöppet. Jag vill att barnen ska känna att det ALLTID finns en plats här för deras kompisar och jag tror att vi lyckas rätt bra med det.

I morgon skall vi på dop. Det är en av mina bästa vänner, Carro, som döper sin lilla dotter Clara. Tyvärr så bor Carro och hennes familj i England. Det kommer att bli ett kärt och efterlängtat möte iaf <3

Dagen inleddes med ett apt möte. Vi är två grupper och en uppgiven chef som ska försöka få ut så mycket som möjligt av 3 timmar i ett rum med syrebrist. Behöver jag säga mer?
Dessutom hade hon bjudit in en dietist, som stal vår dyrbara tid. Vi VET och KAN allt det där hon stod och mässade om. Vi har ju för tusan hur många år som helst i yrket (de flesta av oss iaf)
Vi har så mycket att prata om för att verksamheten ska kunna rulla på friktionsfritt. Efter sammanslagningen upplever jag fortfarande att vi jobbar i ett kaos, där ingen vet sin plats och där vi är i stort behov av nya, fungerande rutiner. Skulle alla ta lika stort ansvar och vara lika "plikttrogna" som vissa, så skulle det också underlätta en del. Men det är en mycket "trött" personal och det är med all rätt. En människa orkar inte hur mycket som helst och detta böjar bli övermäktigt.

Kvällen flöt på som vanligt...Träffa samma människor, göra samma sysslor, lyssna på samma saker, svara  på samma frågor, gå på samma gator. Säga vad man vill...men det är iaf tryggt :-) Jag vet min plats och jag gör det jag skall, så bra som jag någonsin kan. Men vill jag detta? Jag vet faktiskt inte.... Det känns som om jag fastnat. Jag vill nog innerst inne vidga mina vyer lite. Been there - done that, som man säger.
Detta har jag funderat på länge. Studera alltså. Varje gång jag ser hur lite pengar jag skulle få ut med studielån, så lägger jag ner det och jobbar på. Tycker att det kan svida rejält i plånboken vissa månader nu. Vad ska det då inte göra om jag bara hade hälften av det jag tjänar nu?!!  Men människor har ju studerat i alla tider, tom ensamstående har klarat detta galant. Men...hur gör dom? Har dom rika föräldrar som förser dem med pengar? Jobbar de svart? Finns det några bidrag att söka (som jag ej vet om)?? Eller har jag ovanligt dyra vanor?
Jag får helt enkelt klura lite till på detta. Ta lärdom av de jag känner som gjort och klarat det.

Förövrigt tycker jag att vi har ett "fint" och viktigt yrke, dvs att hjälpa gamla och sjuka. Man glädjer en människa varje dag. Man får mycket tillbaka också. Synd bara att det numera är under sån tidspress att man helst ska vara en robot för att fixa detta. En robot behöver aldrig gå på toaletten, äta lunch, mellanmål eller ens ha rast.

Nu ska jag tända alla mina ljus och läsa nya MAMA tidningen.

Äntligen ett vårtecken!!! Jag känner mig lättad :-)
Just idag känner jag mig rastlös. Jag vill att det ska hända något kul...NUUUU. Jag har ett enormt behov just nu att få veta att jag är lite omtyckt, att folk vill umgås med mig, att få bli inbjuden till något ( strunt detsamma vad )
Jag är less på att alltid behöva vara den som tar intiativet .

Jag VET att jag borde vara klok nog att uppskatta de små "guldkornen i livet", dvs solen som skiner, att jag har en fantastisk livskamrat, friska barn, mat för dan, tak över huvudet, ett jobb att gå till osv...Jag GÖR verkligen det! Men just idag vill jag ha mer!! Någon som känner igen känslan? Om inte...så kanske jag bör söka för detta.

Då var en lååång arbetshelg till ändo. Jag tror att våren är här nu..Det känns så iaf. Vädret har verkligen växlat från sol, till regn, till snö och till sol igen. Typiskt aprilväder.





Skönt att kunna hämta andan på alla bänkar som tinat upp nu. Dessutom har lilla butiken börjat med kulglass igen. Det har blivit några tillsammans med arbetskamraterna i helgen. Me like :-)





Det bästa med mitt jobb ute är att jag ofta råkar på mina barn. Varje gång jag jobbar på Nynäshamnsvägen stöter jag på Elias på planen där. Nu hade han en kompis, så någon puss var ju bara att glömma *ler*

Har inte så väldans mycket att skriva om, då helgen bara handlat om jobb.
Vi bokade resan till Turkiet idag!!! En vecka med avresa den 5 juni. Samma hotell som i fjol, till barnens stora glädje. Barnen missar skolavslutningen, men det får det vara värt. Bokar man en vecka senare, så kostar den så mycket mer. Hoppas nu bara vulkanen i Island lugnar ner sig. så flygtrafiken fungerar igen.
Det känns fantastiskt att få åka igen!

Har varit en sväng till Maria i kväll och fikat. Hennes barn hade bakat jätte fina cupcakes. Var tvungen att ta fota dem, då det var en fröjd för ögat.







Mira var på sitt allra spexigaste humör :-) Här visar hon hur man ser ut när man är arg. Hon är väldigt rolig och sååå söt <3 Skulle någon erbjuda mig en "färdigammad" 2-åring, som sover på nätterna och inte är morgonpigg...så skulle jag nog tacka ja direkt *ler*

Nu ska jag läsa lite och ladda för fyra arbetsdagar till.

Livet är som en brustablett - Det löser sig!

Chiquitita, tell me whats wrong
Youre enchained by your own sorrow
In your eyes there is no hope for tomorrow
How I hate to see you like this
There is no way you can deny it
I can see that youre oh so sad, so quiet

Chiquitita, tell me the truth
Im a shoulder you can cry on
Your best friend, Im the one you must rely on
You were always sure of yourself
Now I see youve broken a feather
I hope we can patch it up together

Chiquitita, you and I know
How the heartaches come and they go and the scars theyre leaving
Youll be dancing once again and the pain will end
You will have no time for grieving
Chiquitita, you and I cry
But the sun is still in the sky and shining above you
Let me hear you sing once more like you did before
Sing a new song, chiquitita
Try once more like you did before
Sing a new song, chiquitita

So the walls came tumbling down
And your loves a blown out candle
All is gone and it seems too hard to handle
Chiquitita, tell me the truth
There is no way you can deny it
I see that youre oh so sad, so quiet

Chiquitita, you and I know
How the heartaches come and they go and the scars theyre leaving
Youll be dancing once again and the pain will end
You will have no time for grieving
Chiquitita, you and I cry
But the sun is still in the sky and shining above you
Let me hear you sing once more like you did before
Sing a new song, chiquitita
Try once more like you did before
Sing a new song, chiquitita
Try once more like you did before
Sing a new song, chiquitita.


( ABBA)

Helg för vissa och jobb för andra. Jag har gjort schemat själv, så jag ska inte klaga. Men jag funderar så här i efterhand hur jag tänkte? Onsdag till söndag är tufft. Inte så tufft så jag inte klarar det, men vilken planet befann jag mig på när jag la passen?
Jag börjar bli ordentligt less på att jobba så här mycket kvällar nu! Vill vara hemma mer med familjen <3 Jag vet att min nacke INTE klarar av dagskiften, så vad gör man? Vi får komma på en lösning tids nog.

Jag har precis kommit hem från jobbet efter en bra kväll utan massa larm. Vi ska åka till goda vänner för en kvällsfika och eventuellt lite kortspel. Trevligt! Jag börjar kl 13 imorgon och det känns också trevligt :-)

TREVLIG HELG PÅ ER!

Blir så galen att jag snart sliter mitt hår!!!
Vi ska numera göra våra egna scheman med allt vad det innebär. Dessutom ska vi under "diffkorrigeringsfasen", som är nu fram till den 20/4 gå in och se vart det fattas och byta pass, helger osv. Allt detta får vi sitta med på fritiden också, pga att det inte finns tid under vår arbetstid. Sjukt, var bara förnamnet! Men...eftersom jag inte har energin att kontakta facket och strida för mina rättigheter, så rättar jag in mig i ledet, gör som jag blivit tillsagd och tiger. Jag vet att det är fel....men jag orkar inte just nu.
Nu är det tredje kvällen jag sitter och trixar med detta. Har lagt in nya pass och lagt mig på nya helger. Tror ni det går att ta bort de gamla passen och helgerna? NEJ! Jag har saker att uträtta på kvällarna som känns mycket mer värdefulla för mig än detta ( som jag dessutom gör gratis )

Allt som införs på vår arbetsplats, skall införas från en dag till en annan. Pang bom bara! Helst ska man vara självlärd, utan någon som helst utbildning. Vi ska numera gå in och skriva in vår egen sjukfrånvaro, semester, övertid osv. Men de flesta vet ju inte hur man gör!!!
Sånt här kan jag reta mig väldigt på.  Kan likna det med att man ställer en buss framför en person utan körkort och säger: KÖR!!! Oavsett om personen kan eller inte, så är det bara att köra.

Jag säger som min gamla mormor: " Det ska gå riktigt till". Tyvärr, så är verkligheten en helt annan.

Tack & bock!

Är inne på min sista lediga dag...Ordspråket "Tiden går fort när man har roligt" stämmer väl. Nåväl, det är väl bara att spotta i nävarna och möta den bistra verkligheten igen.

Ikväll har jag och Peter varit på föräldramöte i Emilias klass. Mitt första trevliga föräldramöte sedan hon började högstadiet. Hon har ju bytt skola ( tack & lov ) och här berömmer de ungdomarna och de blir sedda på ett helt annat sätt. De kan konsten att se deras goda sidor, istället för att fokusera på det som är negativt.  Föräldrarna är av en helt annan "kaliber" här också, rejäla och med vettiga värderingar. Det är ju jätteviktigt, eftersom de är förebilder för de barn min dotter umgås med dagligen. Vad djupt det där lät då...haha ;-)

Ikväll ska vi boka resan!!! Återkommer med vart det blir osv.

Kram på er alla!

Har varit hos Maria och druckit te, samt tittat på utlandsresor. Hon är också sugen att åka och vi SKA åka. Det är den ultimata belöningen efter en svensk höst/vinter, med ett totalt mörker på 6 månader. Man "lever upp" och blir som en helt ny människa. Solen, maten och värmen gör ju underverk. Sen att slippa städa, tvätta, laga mat och diska på en hel vecka är ju för bra för att vara sant :-) Vi har varit i Side 2 år på raken nu och bara älskar det. Får se vart det bär iväg denna gång.

Egentligen finns det väldigt många hål att stoppa pengarna i ( lösa lån, riva köksväggen och få till vårt efterlängtade stora kök) men resan känns inte som att man vill avstå. Hjärnan säger: betala skulder. Hjärtat säger: RES!!! Själv är jag av den uppfattningen, att vi lever bara en gång. Fånga dagen och lev varje minut! Resten får vi lösa sen. Rätt typiskt för min generation, antar jag. Mina förfäder hade säkert valt en annan tankebana.

Ja, den som lever får se. Av erfarenhet är inte svensk sommar att förlita sig på. Vad än Wolfgang Schröder säger, så gör vädret som det vill. Vädergudarna skiter fullständigt i att Sara Bergqvist har sin semesterperiod vecka 29-32...tyvärr, det är den krassa sanningen.

Hoppas på att solen fortsätter värma oss denna vecka också. Allt känns mycket lättare då.

Denna helg har smitit iväg i ett rasande tempo. Men så är det väl för alla när man är ledig och har tusen saker i görningen. I fredags hade vi en filmkväll, men barnen var så trötta så de däckade i soffan.

Lördagen ägnades till att hitta nya möbler på Ikea. Det gick förvånansvärt bra :-) Jag är ingen "Ikea människa", blir mest bara irriterad på allt folk och alla köer, tycker att de dagar jag tillbringat på Ikea känns bortkastade och får alltid känslan av att jag "inte gjort något av dagen". Nu tog vi tjuren vid hornen iaf. Elias loftsäng skulle bytas ut mot en golvsäng. Vi hittade en billig och bra, med en utdragssäng under, ifall någon kompis sover över. Han har önskat en Billy bokhylla med klotter på, en sk "limited edition", dvs begränsad upplaga som gjorts. Vi hittade den efterlängtade hyllan och resultatet blev jättebra.





Passade även på att byta ut vårt vardagsrumsbord i mörk valnöt till ett vitt. Jag vill ha allt i vitt nu. Ut med det gamla och in med det nya. Synd man inte är miljonär bara.



Hittade en vit enkel Lack bokhylla, som vi satt ben på och la ner.  Matchar bordet bättre. Spana in tv:n från 1988...haha! Vi är förmodligen de enda som inte äger en "platt tv" år 2010.



En vit skohylla till hallen. Perfekt!!



I detta kaos har vi tillbringat helgen. Naturligtvis gick inte skruvandet helt smärtfritt och bordet var skadat, så Daniel fick lov att åka och byta. Ungarna har haft kompisar inne hela helgen, så det har sicksackat mellan kartongerna. Men så här i efterhand, när man ser det färdiga resultatet, så är det värt allt slit.



Daniel och jag skrattade så tårarna rann när vi stuvat bilen så full att vi själva inte fick plats :-) Här kör Daniel med sänggaveln "Odda" i nacken *haha* Jag sitter på passagerarsidan med överkroppen slickad mot handskfacket. Tur att ingen polis var inom synhåll. Förmodligen hade de glömt att bötfälla oss och garvat ihjäl sig.



Maja kanin fick komma ut i det vackra vårvädret. Vår älskade lilla (tjocka) hårboll.

Idag söndag har vi firat Elias, som fyllde 10 år den 7:e april. Elias var i fjällen på sin födelsedag, så vi firade nu i stället. Pappa, B-M, Elsie, Nils, Monica, Stigge och Andreas kom på tårta.



GRATTIS VÄRLDENS BÄSTA ELIAS!!! VI ÄLSKAR DIG <3


Nu ska jag försöka lägga mig. Jag är ledig två dagar nu och ska verkligen njuta av varenda sekund.

Kram på er!

Då var påsken över för den här gången då. Jag har jobbat hela påsken, men lyckades trycka in en påskmiddag hos familjen Nordlander mellan passen. Fantastisk mat och gott vin :-) Kan man begära mer?









I måndags kväll träffades jag, Anna, Susanne och Malin på Bishop. Jag har inte träffat Malin sen jag gick ur gymnasiet (!!!!) Det var så fantastiskt kul att träffa allihopa igen! Mycket har ju hänt på 20 år. De andra tjejerna har jag haft kontakt med under året som gått, men vi hade inte heller träffats på väldigt länge innan dess. Vi delar många galna/glada minnen. Hoppas vi håller kontakten nu. Det känns väldigt värdefullt för mig att få träffa dom.

Idag  jobbade jag dagen. Tre stycken sjuka och inga vikarier att ta in :-( Vansinnigt var ordet. Får se hur länge vi håller.



Lilla Pixie är hemma hos Maria igen. Det blev väldigt tomt när hon inte finns här längre. Vill så gärna ha henne här. Vi trodde inte hon ylade/skällde när vi inte var hemma, men en kväll när vi åkt iväg en snabbis stod grannen utanför vår dörr och var mörk i blicken. Det visade sig att hon skällt som en hel arme de få gånger vi lämnat henne själv. Ibland diffar det 1-3 timmar mellan våra arbetspass, då ingen är hemma och tyvärr så måste sötisen vara själv då. Inte lätt för henne som bott i en stor flock med hundar och helt plötsligt skall vara "home alone". Daniel fick gå runt till alla grannar och be om ursäkt iaf. Hoppas den godtas och att vi slipper något brev från styrelsen eller störningsjouren. Vi saknar henne väldigt mycket!! Det är en UNDERBAR hund<3



Har förresten hittat brillorna med stort B :-) Vad tycker ni? Klär de mig eller bör jag ha ett par större?

KRAM TILL ER!!

Härliga dag!! Skönt att komma hem tidigt och "bara vara" lite. Elias åkte till fjällen idag med Peter. Kommer längta ihjäl mig efter honom, är inte van att han är borta så länge som 6 dagar :-( Men jag har ju den alltid glada och käcka tonåringen hemma *ler brett* Ska verkligen passa på att hitta på något med henne.

Är ledig en dag nu och sedan blir det helgjobb:-) Jag brukar alltid jobba påsken, det syns rejält i lönekuvertet kan jag lova. Kul att få lite lön för mödan nån gång. Vi har ju planer på att riva en vägg i köket och öppna upp mot vardagsrummet...Tyvärr räcker inte min påsklön till detta..haha. Men en hel del planer på förändringar här hemma finns. Man vill ju alltid sätta sin personliga prägel på ett nytt boende.

Ikväll jobbar Daniel och vi är bjudna på middag hos Ulrika. Ska bli kul att ses då det inte är ofta numera.

Glad påsk på er alla!

Blir lika stolt över mig själv varje gång jag fixat att jobba dagtid :-) Det är till att börja med alldeles förtidigt på morgonen, det är yrsligt, stressat, ostrukturerat, surrigt, stimmigt....och ibland alldeles underbart. Beundrar mina arbetskamrater som nästan bara går dagtid! Vilka superhjältar! Min puls är 300 och jag får ett tryck över bröstet bara jag äntrar entren. När jag frågar mina arbetskamrater hur de står ut ( utan att hamna på akutpsyk) så säger de att de "stänger av". Detta konststycke har jag ännu inte lärt mig och det är nog därför jag går mina lugna, trygga kvällar.

Det bästa med att gå dagen (och det enda) är att få äta middag med familjen och umgås med barnen. Visst låter det rart? Sanningen är en annan. Vi är sällan alla vid middagsbordet pga alla aktiviteter och barnen suktar inte längre efter att umgås med sin mamma när jag finns tillgänglig på kvällarna. En illusion är vad det är.
Idag var det inga aktiviteter på schemat och Emilia hemma med feber, så tog tillfället i akt att leka "mysfamilj" och det höll i sig i en kvart...Sen jagade Elias Emilia i vardagsrummet med sin "soft air gun" samtidigt som hunden kör racet på parketten. Lugn och ro, vad är det? *ler*

Pappa och B-M kikade som hastigast in med påskägg till barnen och vackra gula tulpaner. Jag ÄLSKAR tulpaner! Själv har jag fått iväg några torftiga påskkort i all hast, för att bevisa för de närmsta att jag inte är död.

Nu måste jag verkligen gå och lägga mig. En dag till att klara av.

Kram på er alla!