Tjejen som visste för lite

Oj, vad länge sedan jag skrev!! Åskan slog ner och tog livet av vår virussmittade dator. Eftersom jag är för gammal och osmart, så har jag inte förstått hur man bloggar från mobilen ännu. Livet utan dator knallar på. Barnens kompisar hänger inte här längre. Vi stöter på problem varje månad när vi skall betala räkningar. Jag är ej längre uppdaterad på Hemnet, Blocket, Tradera eller kommunens hemsida. Det är ungefär så livet utan dator ter sig. Eftersom duschblandaren är trasig, bilen behöver sevas och datorn är död....så gäller det att prioritera. Datorn är inte prio ett kan jag säga. Så när nästa inlägg kommer har jag ingen aning om.

Annars är det bra med oss. Livet efter semestern håller sakta men säkert på att återgå till det normala. Rutiner, gigantiska tvätthögar, föräldramöten, läxor och snabbmakaronsvardagen är här på nytt för att stanna ett tag.
Hösten ligger i luften.

Jag är nästan klar med njurdonatorsutredningen. Bara en ynka test kvar. Jag är förvånad över att jag klarat av alla steg och i det närmaste verkar "godkänd" som donator. Detta hade jag aldrig trott. Positivt i detta är att jag är kärnfrisk. De har scannat av alla organ från hakan och nedåt. Med de gener jag har i mitt arv, så har jag mer eller mindre inställt mig på ett kort liv. Har sedan 10 år tillbaka levt efter mottot "Carpe diem" och lyckats rätt så bra. Att mitt hjärta, mina lungor, mina njurar, min lever är perfekta gör mig oerhört lycklig. Dessutom har en kurator friskförklarat mitt psyke...Ja, det kan ju inte bli bättre! Antar att bloggen i framtiden kommer att handla om det som komma skall. Jag är iaf 100% säker på min sak! Varför skall jag släpa runt på två friska njurar ett helt liv, när det finns de som behöver min reserv?

Jag vet inte hur länge det dröjer tills nästa inlägg. Det kan gå snabbare om vi prioriterar datorn före duschningen osv :-) Önskar er en fin höst!

På återseende <3

I sommar kommer jag inte skriva så mycket, utan mest bara lägga ut bilder på vad vi gjort osv. Här kommer ett litet axplock...

MIDSOMMAR 2011. Ostadigt väder som alltid :-) Duka inne eller duka ute? Åka och dansa "små grodorna" eller låta bli? Blommig klänning eller vinterkläder?
















Vi firade midsommar med familjen Nordlander i vanlig ordning. Vädret var så pass att vi mäktade med att sitta ute till långt in på småtimmarna. Iof i fleecejacka och med hjälp av två terassvärmare... Haha!

Vi har gjort många små dagsutflykter nu på min semester. Daniel har ju börjat jobba, så vi har prickat in de dagar han varit ledig.

SKATAN 27/6













Ullis & Isabelle hängde med till Hamnstugan. Vi drack en helt ljuvlig cider och mådde gott i solen.

28/6 VÄSTANÅFALLET

Har tyvärr inga bilder :-( Var på mitt livs äventyr (i mina mått mätt iaf) Vågade mig upp på hästryggen efter en paus på 20 (!!!!) år. Tillsammans med Maria och Kina (släktingar till Monica) bokade jag in mig på en ridtur på 2 timmar i den fina miljön kring Västanåfallet. Det var helt fantastiskt! Jag hade tyvärr ingenstans att förvara kameran. Även om jag hade haft det, så hade jag fullt upp med att hålla mig i sadeln. Tre dagar efter detta hade jag en sån träningsvärk att jag knappt tog mig ur sängen.

VIVSTAVARVSTJÄRN. Trots tidig semester, så har solen och värmen tittat fram flertalet gånger :-) Eftersom vi är sjusovare, så blir det en jä*la rusch efter lunch för att så snabbt som möjligt inställa sig på en strand vid ett badvänligt vatten. Här spills ingen tid till att åka runt halva Alnön för att leta parkering, eller gå en halvmil för att slutligen nå destination "Smackgrundet". Vivstavarvstjärn är perfekt för oss! Kort restid, bra med parkeringar, kiosk och toaletter och 23-gradigt badvatten. Inga man känner är där heller, så man kan vara hur osocial som helst, dvs bara läsa skvallertidningar och den senaste deckaren i pocket. Man behöver inte tänka på att dra in magen heller, det ligger runda kvinnor överallt. Me like!








Blev sååå lycklig när min favoritläsk sedan barndomen åter finns att köpa. Den är inte lika god som på burk, men jag är ändå väldigt tacksam. Jag gillar alltid det som andra ogillar, så den lär säkert snart vara ett minne blott.

RENT HUS! Vi har inte bara åkt runt och glassat. Det kan se så ut och oftast så lägger man inte ut bilder när man skurar toaletten, rensar avloppet, hittar en middag i soffan osv. Det har jag lyckligtvis inte dokumenterat! Vårt största bekymmer är hallen. Hos oss, så som hos många andra, ramlar man efter en obefintlig hall rakt in i köket. Eftersom vi driver en "fritidsgård" här sedan 2 år tillbaka, så blir det VÄLDIGT mycket skor i hallen....och då menar jag skor i drivor. När vi började se över alla dessa skor, så fanns det vinterskor blandat med sommarens.. Det fanns fotbollsskor, urväxta för tre säsonger sedan..Pjäxor...ja, why not liksom?! Daniels finskor, som han bara använder på bröllop och barndop. Tyvärr tog jag inget "före kort", men detta är resultatet av att kasta och ställa undan vinterkollektionen. Voila!



FANTASTISKT! Så alla Ni som inte tagit er in tidigare: VARMT VÄLKOMNA!!!

Det finns saker som aldrig borde ha hänt.
Ord som aldrig borde ha sagts.
Känslor som jag inte trodde fanns.
Människor jag önskar att jag aldrig hade träffat.
Men det finns också minnen jag aldrig kommer att glömma.
Ord som alltid finns i mitt hjärta.
Känslor som aldrig dör.
Och människor jag inte kan leva utan <3

-Okänd-

Vi har haft en helt UNDERBAR vecka! Solat, badat, ätit och druckit gott och umgåts med våra fina norska vänner. Många tårar vid hemresan som vanligt.
Det känns väldigt overkligt nu att vi för en vecka sedan var i värmen. Här känns det som höst i luften. Vi låter inte detta hindra oss från att göra en massa roligt ändå.

Vad har hänt sedan vi kom hem då? De två första dagarna gick åt till att tvätta upp allt och fylla på kyl och frys här hemma. Vi hade trots allt några korvören kvar :-) Elias och Daniel har fiskat med god utdelning. Jag har druckit rosevin med mina vänner och svallrat och skrattat gott. Den 19 juni firade vi pappas och Britt-Maries födelsedagar. De fyller 133 år tillsammans! Här kommer några bilder från detta:











Miranda.



Elias och Ava.



Otto.

Yes!!!! Äntligen semester! Ett års slit och släp ger nu utdelning :-) Det är nästan så att jag måste nypa mig i armen. Imorgon vid den här tidpunkten har vi precis kommet till vårt hotell Side Village och sitter förmodligen på balkongen och myser. Ofattbart...med tanke på att jag sitter här nu.

Sänder ett stort TACK till min pappa som gjorde vår resa möjlig i år.

På återseende!

Familjen behöver inte alltid vara av ditt blod. De är människorna i ditt liv, som vill att du ska vara i deras. De som accepterar dig för den du är. De som skulle göra allt för att se dig le och som älskar dig oavsett vad.

Då har man avverkat en arbetshelg. Lika skönt varje gång det är gjort och man vet att det väntar en ledig helg nästa gäng. Vädret har varit fantastiskt! Elias och Daniel har fiskat hela helgen. Dock utan någon större fiskelycka. Emilia bor sedan två veckor hos sin pappa och verkar trivas med det. Han bor ju bara på nästa gata, så det känns skönt. Hon är så pass stor nu att hon får välja vart hon vill vara själv. Det är jag som haft en tung och jobbig tid bara. Hon har ju bott här jämt och nu känns det jättetomt och konstigt. Jag VET att hon mår bra och har det bra, men ibland styr känslorna över förnuftet. Jag försöker att inte ringa henne 1000 gånger per dag, men det är svårt. jag får slå mig själv på fingrarna innan jag trycker på grön lur *ler* Min lilla "bebis" börjar bli stor nu och jag har nog inte fattat det.

Idag har jag varit på stan och klippt mig. Det var verkligen välbehövligt kan jag säga! Det mesta av slingorna försvann, men jag får fixa det själv hemma. Jag skulle aldrig betala för slingor eller färgning på salong. Gjorde det en gång och höll på att ramla baklänges när jag fått klart för mig vad det kostade.

Det finns ett stort svart moln på vår himmel just nu. Vulkanen Grimsvötn på Island fortsätter att spy ut aska. Det verkar väldigt oklart hur länge detta kommer att pågå och hur det kommer att påverka flygtrafiken. Vår efterlängtade resa går av stapeln om 14 dagar. Behöver jag nämna att jag ligger sömnlös på nätterna? Som vi längtat den senaste tiden! Nu ska jag inte ta ut något i förskott, men jag är orolig och det med all rätt. Funderar över hur det skulle lösa sig om vi inte kom iväg? Semestern är beviljad och vikarien bokad, så att ändra sig och jobba är uteslutet. Visserligen kan vi bli ombokade till ett senare tillfälle, men då har vi ju inte semester.  Senare är resorna jättedyra. Vi bokar alltid före skolavslutningen pga att det är jättebilligt då. Varför grubblar jag i det här då? Det som händer, det händer och INGEN kan göra något åt det ändå.

Köpte två saker på Åhlens idag. Denna minigrill har jag länge tittat på och nu är den min :-) Vi äger ingen grill och denna går att ta med sig när vi fiskar. Visst blir man glad av den?








Min 20 år gamla stekpanna har nu gått i  pension och ersatts av en ny teflonpanna. Naturligtvis rosa ;-) Kommer hädanefter steka mat med ett brett leende på läpparna.

Kvällen spenderades med Maria och hennes barn. De åt middag med oss. Trevligt! Jag blir väldigt glad över sällskap när Daniel oftast jobbar de kvällar jag är hemma.

Nu ska jag krypa ner och läsa min nya pocket av Jonas Moström. Det är kul att läsa när allt utspelar sig i Sundsvall.

God natt!

Tiden bara springer som vanligt. Och vad har hänt sedan sist? Emilia har konfirmerat sig. Det blev en fin och lyckad dag för henne :-) Hon är inte så mycket för att stå i fokus och ogillar en massa "ståhej". När hon bestämde sig för att konfirmera sig, så önskade hon en liten tillställning med bara "de närmsta". Vi uppfyllde hennes önskan. Till hennes stora glädje och säkert andras stora bedrövelse. I min släkt bjuder man ALLA och då menar jag ALLA (!!!!) Oavsett om man inte ses och har vardaglig kontakt. Jag är väldigt glad över att Emilias dag blev ett fint minne för henne och oss. Och det viktigaste av allt...HON fick sin dag precis som hon SJÄLV ville.

Jobbet då? Ja...vad ska jag säga?! Har fått en fantastiskt bra arbetsmiljö. Jag hinner ta ut lunchrast, jag får gå hem i tid, jag får gå på toaletten osv. Det är inte samma skadliga stress. Egentligen är de saker jag nämnt självklara, men på mitt förra jobb var det inte så. För övrigt känns det som om jag varit rätt "färdig" med detta yrke nu ett tag. Har ju jobbat med detta snart i 20 år och kroppen blir inte yngre och orken blir inte bättre. Inte tålamodet heller för den delen..haha :-) Jag vet att jag vill börja plugga. Jag har vetat det länge. Tror det börjar bli dax nu.

Vi har nedräkning till resan. 17 dagar kvar!!! Känner mig så lycklig över detta att hjärtat slår en dubbel volt i bröstet. Trodde aldrig att vi skulle komma iväg denna sommar.

Imorgon den 21 maj 2011 så sägs det att domedagen är här. Allt detta enligt domedagsprofeten Harold Camping. Han säger sig grunda detta helt och hållet på bibeln och de uppgifter som finns där. I korthet går det ut på att Harold funnit att domedagen skall inträffa 7000 år efter att Noak seglade ut med arken.
Ja, vad ska man säga? Under hela min uppväxt har man hört talas om dessa domedagsdatum. Sist väntades domedagen den 6 september  1994. Före detta var det den 10 november 1993. I mars trodde flera domedagsprofeter att en supermåne skulle förstöra jorden. Enligt mayakalendern kan domedagen inträffa nästa år, 2012.
Verkligheten kommer nog att slå denne profet rakt upp i fejset imorgon är jag rädd för.
När jag var riktigt liten hörde man alltid talas om en komet som skulle komma *ler* Det var tider det!

Nej...nog om detta. Den som lever får se som sagt. Trevlig helg till er som läser detta (tvivlar på att det är någon, men ändå)

.

Snälla gråt inte vid min grav,
det som var jag finns inte där,
jag har gett mig av


Men misströsta inte för allt som var jag,
finns fortfarande med dig i minnet var dag.

När du vaknar finns jag där,
doften av ditt morgonkaffe jag är.

Jag är vinden som leker i ditt hår
Jag är den som väcker våren år efter år.

Jag är omtanken som håller dig varm,
Jag är hjärtat som slår i din barm.

Jag är fåglarna som cirklar över vår stuga,
Jag är surret från utedassets fluga.

Jag är maskrosorna som envist växer i din rabatt,
Jag finns i barnens ögon, i deras bus och skratt.

Jag lever kvar i bruset från ölets skum,
Jag är den som viskar tjoller när du varit dum.

Jag finns i det nyrökta fläskets smak av salt,
Jag finns i luften, ja överallt.

Jag har inte lämnat dig, det får du inte tro,
det är bara min kropp som äntligen fått ro.

Så snälla gråt inte mer för mig,
Ty jag finns här alltid och vakar över dig!


Nio år har gått. Tänker på dig och saknar dig.

Sköna maj inleddes otroligt nog med snö. Är jag förvånad? Nej! Det är på detta vis varje år. Alla som har bråttom att lägga om till sommardäck (pga en nytillkommen löjlig lag) får ångra sig bittert.
Det är mycket ovanligt att jag är ledig en valborg, men det här året blev det min tur. Allt blev väldigt lyckat. Vi var först uppe på Norra berget och tittade på brasan. Där finns också en rolig lekpark för de små barnen, ponnyridning, ansiktsmålning osv. Senare åkte vi till mina bardomskvarter på Fredagsvägen och besökte den brasan. Alltid lika roligt att träffa gamla vänner och bekanta :-) Ljustadalen är hemma för mig! Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att flytta dit nån gång. Vi har bott närmare 20 år i Granloholm nu, men den där "hemma känslan" har aldrig riktigt infunnit sig. Det som gjort att vi bott kvar är att barnen haft många kompisar och gått i bra skolor här. Nu är Elias intresserad av att börja på Prolympia (en idrottsskola) i Haga och Emilia går på Bergsåker. Detta förändrar ett och annat. Vi är inte längre bundna hit på samma sätt.
Hoppas INTE att min pappa läser detta! Han blir helt och hållet gråhårig varje gång jag ska flytta. Nu är det inte sagt att jag ska göra det....haha. Fantasin skenar iväg lite bara. Jag skulle hur som helst vilja bo närmare min syster och hennes familj och alla vi känner i byn.

Nej...nu får det vara slut på detta dravel.

Påsken närmar sig med stormsteg. Det är ingen högtid vi firar nämnvärt i vår familj. Påskägg till barnen och lite godare mat än vanligt. Behöver inte nödvändigtvis betyda sill, gravlax, ägg osv. Huvudsaken det är något VI tycker är gott. Jag är inte så värst "pyntig" av mig, så en höna, en kyckling och fyra äggljus räcker gott och väl. Jag tror detta bottnar i att jag ALLTID jobbar just påsken, även detta år.  Men jag förstår, när jag kommer hem till andra människor och tittar i affärer, att påsken firas stort hos många.
Jag "brinner inte" för någon högtid egentligen. Jag vill försöka sätta guldkant på VARJE dag och leva här och nu. Det tycker jag att vi lyckas väldigt bra med :-)

Vilka av våra "guldkantiga" dagar skall jag berätta om nu då? *ler* Helgen har varit skön och mycket trevlig! Egentligen borde vi ha vigt den till att sopa grus på uteplatsen, ta fram de fallfärdiga utemöblerna, satt penseer, bytt till sommardäck, städat bilen invändigt ( en sanitär olägenhet är vad den är) , åkt till tippen med skrot, målat klart en vägg....Ja...you name it! Det finns verkligen saker att göra, men vill vi? Nej!! Alltså struntade vi i det. I fredags gick vi ut och åt kinamat med goda vänner, på lördagen solade vi en stund nere vid hamnen och senare på kvällen blev vi bortbjudna på middag. På nattkröken hyrdes det två bra filmer, med tillhörande lösgodis. Söndagen sov vi nästan bort....Dumt med tanke på det fiiiiina vädret, men såååå skönt!! Senare på kvällen träffades vi i "gamla tjejgänget" hemma hos Helene för att äta tacos och umgås. Alla tjejerna,  utom Helena och jag har småbarn ( bebisar), så det var rena rama cirkusen med kladd, kläng, matkastning, amning, barnskrik, skratt och joller. Skönt att kunna luta sig tillbaka och konstatera "Been there, done that". Fast jag måste erkänna att de är ljuvliga de där söta små varelserna :-) Jag var helt slut när jag kom hem...haha!

För övrigt så har vi fortfarande en knäpp granne. Bilen måste servas och det är INTE gratis. Emilia konfirmerar sig och gästerna ska få vatten och bröd. Turkietresan ligger i farosonen. Ilandsproblem...jag vet! Men jag vill fortfarande leva HÄR och NU.

Var rädda om er!

Jag önskar dig
Av: okänd

Jag önskar dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt.

Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.

Jag önskar dig kärlek i rikligt mått
och vänner att lita på.

Jag känner mig som en vissen tulpan idag :-( Visste inte hur jag skulle ta mig ur sängen. Ännu mindre hur jag skulle klara av att jobba. Men...skam den som ger sig! Det var ju bara att ta ett krafttag och "gilla läget". Jag funderar över om tröttheten kan ha att göra med alla blodprover jag tagit den senaste tiden. Jag VET att det ett rör bara rymmer 5 ml, men när de tar 12 st känner man sig lite bensvag. Äsch, vad schåpig jag känner mig...Man kan ju vara trött ändå naturligtvis. Vårtröttheten kanske har kommit till Luleåvägen? *ler*

I morgon får jag "finbesök" av min gamla chef. Vi ska ha ett lönesamtal. Det känns som att jag har lämnat mitt gamla jobb bakom mig vid det här laget. Jag har tom svårt att dra mig till minnes hur det var med allt. Har en förmåga att bara minnas det positiva, fast jag vet att sista året var ett riktigt h*vete på alla sätt och vis. När jag tänker tillbaka på mina 6 år där, så poppar det bara upp glada minnen. Tänker ofta på de arbetskamrater jag saknar idag. Funderar på hur de mår och har det osv. Det är så lätt att lova att hålla kontakten, men sedan har alla fullt upp med att få ihop sitt eget livspussel.
Jag kan bara konstatera att jag fått det väldigt bra nu sen jag bytte arbetsplats. Det mesta är väldigt bra. Visst kan det vara tjasfsigt här också, det är ju en arbetsplats med uteslutande bara kvinnor. Sen har vi de där "energitjuvarna" och de finns tyvärr överallt. Men i det stora hela är det bra och jag mår bättre nu.
Angående lönesamtalet, så förväntar jag mig nog inget klirr i kassan. Jag är usel på att "marknadsföra" mig själv och jag är i ständig kamp mot "jantelagen".

För er som inte känner till den, så kommer den här:

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Visst kan man läsa den och förknippa den med hur många svenskar faktiskt är? TACK och lov så finns det många som INTE är eller resonerar på detta sätt också. STOR KRAM TILL ER <3

Här är min nya stora kärlek! Efter att min älskade Samsung en dag bara lade av, så förstod jag hur beroende jag är av mobilen. Jag har ju för tusan hela mitt liv i den! Telefonnummer till alla vänner och andra viktiga kontakter, viktiga möten och händelser i min noterings kalender.. Panik med andra ord! Läste alla tester och recensioner jag kom över på nätet och bestämde mig slutligen för en Sony Ericsson Xperia x10. Jag har egentligen aldrig gillat märket, men telefonen verkade behändig och dessutom söt. Jag vet att det låter oerhört fjantigt, men för mig är det viktigt att mobilen tilltalar mig utseendemässigt. Det måste "klicka" mellan oss *haha*
Det visade sig att den nya mobilen var hur komplicerad som helst. Den hade ett tangentbord som var så litet att jag hade behövt tandpetare för att skriva. Detta resulterade i att VARJE ord jag skrev blev fel. Eftersom VARJE ord sen behövdes "rättstavas", så tog ett kort sms 18 minuter att skriva klart. Ni som känner mig väl, vet att jag inte är utrustad med det bästa tålamodet. Saker ska gå snabbt och vara enkelt. För att svara i denna komplicerade mobil var man tvungen att läsa bruksanvisningen varje gång (som dessutom endast fanns på någon konstig blandning mellan svensk-norsk-danska) Nåväl...efter 2 dagar med denna mobil var jag väldigt nära en hjärtinfarkt.
Nu löste det sig ändå till det bästa då Elias ville ha mobilen. Han fyller år om en vecka och hade önskat sig precis en sån. En tung sten föll från mitt hjärta när jag lämnade den i hans ägo. Lycka!
Beklagade mig lite över detta scenario på jobbet och plötsligt utbrister min kollega: - Vill du köpa en mobil av mig för 500 kr? Ibland löser sig saker oförskämt lätt! Så denna rosa, underbara skapelse är nu min <3