Våra brister gör oss till människor...

Jag har jobbat som besatt sedan jag uppdaterade sist. Det blir ju så ibland för oss som inte har "kontorsjobb" (8-16) Vissa veckor gör man 55 timmar, för att nästa endast jobba 24 timmar. Knäppt, kan tyckas...men jag skulle aldrig vilja byta (även om det i ärlighetens namn vore det bästa för mig) Jag njuter verkligen av de dagar jag är ledig mitt i veckan! Barnen är på skolan och jag är alldeles ensam hemma. Livskvalite och lycka för mig...men kanske inte för någon annan. Jag förstår inte när alla de som jobbar må-fred uträttar sina ärenden? Tandläkaren, frisören, banken osv. Man kanske tar ut komptid? I mitt yrke är det nästintill omöjligt att få ut sin komptid. Därför skriver jag aldrig upp någon, utan försöker "deala" till mig någon timme när det verkligen krisar.

Idag har jag haft min lediga dag efter en arbetshelg. Jag jobbade helgen med en person som har energi som en "duracellkanin". Kort och gott var det bara att hålla i hatten och hänga med i tempot. Personligen kan jag tycka att det kan vara skönt att "sänka ribban" på helgerna, göra lite mysigt och umgås med de boende. Man behöver inte köra på i den rally-takt som råder på vardagarna. Dessutom uppskattar dementa personer "lugnet". Ja...man är olika och det kanske är tur det när allt kommer omkring.

Jag har iaf fått tre för mig viktiga saker gjorda idag. Jag har spraymålat en vilfåtölj i rotting. Vit kommer den att bli och den kommer då att göra sig bra i vårt nya vardagsrum, där allt går i vitt. Naturligtvis köpte vi för lite färg, så till min stora irritation är den i nuläget bara halvgjord.
Hann även med ett besök på Provtagningscentralen på sjukhuset. Blodprover togs i massor. Jag genomgår en utredning för att bli godkänd som njurdonator. Min kusin är svårt sjuk och behöver en njure. Jag har inte skrivit om detta tidigare  pga att jag då inte visste om det skulle bli jag som utreddes. Vi var tre personer i början av utredningen. Nu är det bara jag kvar. Detta är inget förhastat beslut, utan noga genomtänkt. Jag har ALLTID varit väldigt positiv till organdonation. Jag har två friska njurar och kan leva ett gott och långt liv med bara en. Varför inte hjälpa? Självklart hyser jag den största respekt för de som tycker/ känner annorlunda.

Den tredje saken som jag hann med var en kopp kaffe och en kopp te med min kära vän Maria. Jag har inte så många "nära vänner", men hon är en av dem och det är jag väldigt glad över :-)

För övrigt väntar jag otåligt på min deklaration. Jag får alltid restskatt, men i år får jag igen några korvören. Jag och Daniel ska räkna ihop våra korvören och försöka komma iväg till Turkiet i år också. Problemet är bara att vi måste boka resan snarast pga för få platser kvar...och skattepengarna kommer efter att vi kommit hem. Det är nu ni ska skratta gott folk! En omöjlig ekvation att få ihop. Är det nu man kontaktar GE money bank? HAHA!!! I min ålder bör man ju ha en buffert för oförutsedda utgifter. Då kunde man ju ta lite ur den. Varför lyser min buffert med sin frånvaro? Hur gör ni andra? Berätta! Om det är någon som ödslar sin dyrbara tid till att läsa denna innehållslösa blogg *skrattar*

Nog för denna gång!

Kommentarer
Postat av: Ellinor Karlström

Du har ingen innehållslös blogg heller! Men jag råkade missa det här inlägget på något vis. :-S



Jag hoppas doneringen går vägen och att ni bägge mår bra efteråt. <3



Jag kämpar stenhårt med min buffert, hade faktiskt fått ihop ganska mycket pengar (ja, för en fattig student som jag varit så länge), men så impulsköpte jag ju Hampus med enorma vårdkostnader som följd. Hm... Fast det är klart, hade jag inte haft bufferten så hade jag ju inte kunnat köpa honom.



Nu har jag kommit upp i ett femsiffrigt belopp igen, men då är det ju snart semester med Ariel uppe hos föräldrarna. Där försvinner en hel del pengar igen... Så jag känner det lite som ett evigt kämpande med bufferten. Någon gång kanske jag är nöjd, även om jag har pappas ord i huvudet. "Man skall ha en årslön på banken". Får se till att sänka min årslön lite. ;-)

2011-04-07 @ 18:30:34
URL: http://habina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0