Vad ska jag ha för rubrik?
Jobbat kvällen. Vad tryggt det kändes att vara i "hemma i min egen grupp". Har ju varit på äventyr i den andra gruppen. Jag tycker det är roligt med det nya, om bara tiden fanns. Tid för att hitta dit man skall, tid för att bemöta en människa man aldrig träffat förr. Den tiden finns inte.
Tänk om en busschaufför som kört samma sträcka i 5 år, skulle bli beordrad att köra en helt ny rutt (där han inte hittar) på samma snäva tid som den chaufför som vanligtvis kör den "turen" gör detta. Knäpp liknelse kanske, men jag funderar på detta ibland. Mitt arbete är som en busstur, fast hållplatserna är utbytta mot vårdtagare. Tex Sallyhillsvägen - Nackstavägen är för mig Hjördis - Märta.
Imorgon ska jag till körskolan för första gången. Spännande! Kan inte föreställa mig att jag någonsin kommer ratta omkring i en bil på riktigt. Overkligt! Jag som inte ens kan köra en radiobil. Eller så blir jag den första i S-vall att kugga mig så många gånger på uppkörningen att de säger : Det finns inget hopp, tjejen! Gå hem och köp en permobil istället.
Daniel har varit i stugan ikväll och hjälpt till att röja ute. Är så glad att han kunde, då jag har kvällar denna vecka. Det är mycket som behöver göras där. Vi har fullt upp med att få vår vardag att gå ihop. Det är ett evinnerligt pusslande med tider, då båda vi och Peter jobbar skift. Sen tar läxor och träningar mycket av vår tid. När människor som enbart arbetar dagtid tycker att det är svårt att få ihop allt, då blir jag faktiskt full i skratt. Men...det är klart, vet man inget annat, så känns det man själv har tufft.
Walk a mile in my shoes!
Kram på er!
Tänk om en busschaufför som kört samma sträcka i 5 år, skulle bli beordrad att köra en helt ny rutt (där han inte hittar) på samma snäva tid som den chaufför som vanligtvis kör den "turen" gör detta. Knäpp liknelse kanske, men jag funderar på detta ibland. Mitt arbete är som en busstur, fast hållplatserna är utbytta mot vårdtagare. Tex Sallyhillsvägen - Nackstavägen är för mig Hjördis - Märta.
Imorgon ska jag till körskolan för första gången. Spännande! Kan inte föreställa mig att jag någonsin kommer ratta omkring i en bil på riktigt. Overkligt! Jag som inte ens kan köra en radiobil. Eller så blir jag den första i S-vall att kugga mig så många gånger på uppkörningen att de säger : Det finns inget hopp, tjejen! Gå hem och köp en permobil istället.
Daniel har varit i stugan ikväll och hjälpt till att röja ute. Är så glad att han kunde, då jag har kvällar denna vecka. Det är mycket som behöver göras där. Vi har fullt upp med att få vår vardag att gå ihop. Det är ett evinnerligt pusslande med tider, då båda vi och Peter jobbar skift. Sen tar läxor och träningar mycket av vår tid. När människor som enbart arbetar dagtid tycker att det är svårt att få ihop allt, då blir jag faktiskt full i skratt. Men...det är klart, vet man inget annat, så känns det man själv har tufft.
Walk a mile in my shoes!
Kram på er!
Kommentarer
Trackback
