Tjejen som visste för lite

Regnig och mulen dag. Konstigt vad det påverkar en, har sällan gäspat så mycket.
Daniels barn har varit hos oss ons-sönd. Jättekul att träffa dem! Synd bara att jag jobbat så vi knappt sets. Men...så är det i vårt yrke. Det finns inga självklara lediga kvällar och helger. Men vi är lediga mitt i veckan och det är inte fy skam det heller.

Helgen har annars flytit på bra. Har ansträngt mig för att inte låta mig nedslås av de "energitjyvar" som finns på jobbet ( som förmodligen finns på andra arbetsplatser också) Jag frågar mig bara i mitt stilla sinne; varför man jobbar kvar när ALLT verkar vara så bedrövligt? Jag har precis som alla andra dagar som är bättre och dagar som är sämre. Ofta kan jag känna att all min kraft och energi rinner av mig när jag jobbar med vissa personer. Deras attityd förtar arbetsglädjen.
ALLA har ett val. Antingen så jobbar man kvar och gör det bästa av situationen eller så börjar man studera, alternativt söker sig ett nytt jobb. Jag har förstått att många inte funkar så, utan man jobbar kvar och kväver alla andra med sitt gnäll och sin negativism.

Jag har precis läst ut en bok om dessa "tjyvar" och egentligen är det synd om dom. Ofta styrs detta beteende av händelser långt bak i tiden. Som liten kanske inte personen blev lyssnad på eller tagen på allvar. Hon/han kände sig kränkt och inte sedd. Jag ska ha detta i åtanke till nästa gång. Jag ska försöka bli bättre på att förstå.
Man kanske helt sonika ska gå fram och ge personen en bamsekram?

Hoppas ni alla får en bra vecka!

Kom ihåg:

* Träffar du någon utan ett leende - ge honom ditt!
* Att le är det billigaste sättet att försköna sitt utseende.
* Leendet är det kortaste avståndet mellan två människor.