Tjejen som visste för lite

Jättelänge sedan jag skrev någonting.. Det finns hopp om liv iaf :-) Ibland har man verkligen inget att dela med sig av och det har varit en sån tid nu.

Mina tankar den senaste tiden har funnits hos alla de som drabbats av jordbävning i Haiti <3 Det som hänt är så fruktansvärt att det inte kan beskrivas med ord. Åter igen slår det emot mig med full kraft hur bra jag/vi har det. Vad futtiga våra "små bekymmer" helt plötsligt blir.

På jobbet är det fortfarande stora förändringar på gång ( inga positiva) Det kommer att bli sämre. Alla svårt sjuka som skrivs ut förtidigt från sjukhuset ( om de ens får någon vård) hamnar hos oss. Sjuksköterskorna kommer ej att jobba i "grupperna" längre, de skall ringas i de mest akuta skeden via vårdcentralen. Vi får mer och mer att göra och skall springa fortare och fortare. Ja, vi får se hur detta slutar? Det gäller bara att hålla i hatten och åka med...eller ta mod till sig och kliva av tåget. Inte något lätt beslut att fatta.

Emilia har haft en del ledsamheter i skolan också :-( Synd att det aldrig är "problemet" som tvingas flytta på sig, utan tvärtom. Vi har pratat, bollat, hört oss för och halvt grubblat ihjäl oss och slutligen bestämt oss för att det får bli en ny skola.

Nu lite roligt! Vi har tittat på resor till semestern och hittat en resa till Incekum i Turkiet. "All inclusive" dessutom. Söker bara trevligt resesällskap. Det är viktigt att ha en "morot", något att längta till och snart har vi det.

I helgen kommer Daniels barn!!! Det ska bli jättekul att träffa dom igen <3 Dom är bara för fina!

Nu ropar John Blund. Ha det gott och uppskatta det du har. Kram!