Tjejen som visste för lite

Hej hopp! Vi har haft en ledig helg tillsammans och för en gångs skull fått en massa bra saker gjorda. Emilia som hade ett jättestort rum har flyttat in i Elias lilla rum och tvärtom. Han är mer "aktiv" med en massa spring och lek med kompisar, så han behövde verkligen det stora rummet.
Vi hade lovat barnen nya tapeter och en uppfräschning...så sagt och gjort! Man glömmer bort vilket otroligt arbete som ligger bakom. Blev iaf påmind om detta nu. Dessutom fick barnen välja vilka tapeter de ville. Har lovat mig själv nu att aldrig mer befatta mig med mönsterpassning (!!!!) Resultatet blev jättefint och barnen blev jättenöjda :-)

Här är Emilias tapet:




Här är Elias tapet:



De har dessa tapeter som "fondvägg". Runtom målade jag vitt.

Trots blod, svett och (nästan) tårar, så är det ju så fantastiskt att se det färdiga resultatet! Blir så taggad att börja med hallen uppe.
Jag är så glad över att vi plötsligt kom på att vår bostadsrätt har en "repfond" avsedd för renoveringar. När vi sedan kollade upp den, så fanns där faktiskt lite pengar :-) Då känns det nästan som att det är lite "gratis", eftersom det inte drabbar vår matbudget osv.

Nej...nu ska jag gå upp och måla lite. Har en "brudkista" som skall målas vit. Morfar snickrade den till mig när jag var liten och nu skall den "pimpas" lite.

Hej så länge!

Vilken hemsk dag! Dagen började med att jag glömde min högt älskade Catch lakrits hemma. Uräcklig lunch på jobbet. Ett apt möte på tre timmar i en källarlokal utan luft. Tokstressig kväll där jag var tvungen att jobba över en timme. Som grädde på moset, så åkte Daniel fast i en polis kontroll pga att han körde lite...lite för fort. Typ 52 på en 50 väg. Vi hade glatt oss så fruktansvärt mycket över att få lite mer pengar nu i januari. Vi har båda slitit och jobbat i jul och även nyår.
Det känns som spelet Monopol....Gå tillbaka till ruta ett din looser.
Mina planer var att lägga undan pengar till Turkiet resan. Ingen sommar annars! Daniels skor saknar sula, så han hade väl tänkt sig ett par med sula. Sen hade jag tänkt lösa några små krediter som jag drog på mig under de år jag levde som urfattig ensamstående mamma. Bättre att glädjas i förskott än att inte glädjas alls, sägs det. Behöver jag säga att jag varit glad?

Nog gnällt...Nej..förresten..En sak till..Vår granne är inte frisk på en fläck. Jag tror han är psykopat.



Daniel hälsar att han är glad att temperaturen börjar krypa neråt mot noll :-) Ha ha!

Kram på er!

Dålig uppdatering. Men vad händer här kan man ju fråga sig.... Julen är utkastad och jag har "vårpyntat". Jag VET att det bara är mitten på januari, men jag kände att vi behövde andas lite "framtidstro" här hemma.
Sagt och gjort. Upp med tunna paneler för maximalt ljusgenomsläpp. Iväg till Birsta för inköp av vårgrön duk och blockljus i samma färg. Samt en bukett vita tulpaner. Lite nya dofter till min aromalampa också...Hittade en som heter "Clean cotton" och luktar alldeles underbart...ren tvätt som hängt ute. Voila! Nu har jag våra sinnen, fast det bara är januari (tyvärr)

På det nya jobbet går det jättebra! Jag har kommit mig väl in i "gänget" och börjar sakterliga hitta min plats i gruppen. Det är väldigt jobbigt att vara ny, samtidigt som det är väldigt nyttigt. När jag fått lite distans till min gamla arbetsplats, så har jag så svårt att förstå att jag stod ut med att arbeta under sådana förhållanden i 6år (!!!!) Vad dum jag har varit mot mig själv. Så mycket som var fel, men efter att ha varit i det länge, så blev det "normalt".
Detta gör att jag finner allting så fantastiskt nu. Saker som egentligen inte är så fantastiska. Det är våra rättigheter. Nu har mina gamla, tappra, modiga arbetskamrater gått till tidningen och berättat hur det är och har varit. De har även ställt upp i ett repotage på TV4. Jag hoppas så innerligt att det kommer något "gott" ur detta. I vår kommun har vi värdegrundsord: Mod-Öppenhet-Helhetssyn. Det innebär att berätta om verkligheten för att bidra till till ökad helhetssyn. Nu när de berättat, så hoppas jag att de som sitter på "de högre hästarna" ser verkligheten och förstår allvaret. Det har ju varit katastrof länge och väl nu. Jag känner STOR tacksamhet varje dag över att slippa vara en del av detta. Jag har det bra nu....oförskämt bra!



Hoppas det snart blir vår! Kram till er alla!

Nytt år! In med det nya, ut med det gamla. Det är den tredje januari idag. Imorgon är det den fjärde...då, då, då...ska mitt nya liv börja.Då ska jag sluta slarva med mat, motion och sömn. Hur svårt kan det vara?
Ut med det gamla: för mycket ost, vin och godsaker. På tok för lite sömn. För mycket soffhäng. För mycket jobb.
In med det nya: GI, LCHF eller viktväktarna...Det är frågan? Stegräknare, pulsmätare...powerpromenader. Men...är livet inte alldeles för kort för att förvägra sig själv denna orala njutning?

Varje nyårsafton (så länge jag kan minnas) har jag tänkt att: NUUU...detta år kommer jag vara coolare, modigare, starkare, roligare, smartare och snyggare. Aldrig mer prata innan jag funderat på något vettigt att säga, aldrig dra ett skämt som ingen skrattar åt, aldrig hålla med, fast jag egentligen tycker något helt annat. Alltid stå upp rakryggad för det JAG tycker och tänker (hur svårt det än må vara)
Jag är 37 år och håller på än. Varje nyårsafton känner och tänker jag: Det är NU det ska hända. Jag är härmed lugn och balanserad. Slutar vara så känslig och inte bryr mig så mycket om vad folk tycker och tänker. Jag lagar ekologisk mat iklädd rutigt förkläde. Jag bjuder hem mina vänner flera gånger i veckan. Jag använder antirynkkräm och ögon kräm morgon och kväll. Jag odlar mina egna grönsaker i ett litet växthus på baksidan. Jag tar mig all tid i världen för barnen och lyssnar alltid tålmodigt. Jag går med i en poweryogagrupp.
Ja, listan kan göras lång.

Det viktigaste (tror jag) är att vara snäll mot sig själv och INTE ställa för höga krav på sig själv. Därför inser jag att mina nyårsönskningar, hur jag ibland önskade att jag var, är väldigt orealistiska. Den perfekta människan finns inte och det VET jag. Men det är lätt att drabbas av dåligt samvete och prestationsångest när man läser "Hemma hos repotage" i tidningar, där allt är såååå UNDERBART! Hemmer är perfekt, antingen ultramodernt eller då antikt med gammeldags charm. Välstädat med nya snittblommor varje dag. Barnen är rena, väluppfostrade och har 5 aktviteter i veckan (utan att det blir stressigt för föräldrarna) och de gör sina läxor utan tjat. Föräldrarna har en basgarderob med stilrena, moderna kläder. De har även gått ner till deltid för att spendera mer tid med familjen och i sommartorpet på Gotland.

Nu ska jag sluta fabulera. Jag vet att 2011 kommer att bli ungefär som 2010. Skillnaden är att jag har ett bra jobb som jag trivs med och att vi inte ska flytta. När jag tänker efter så är jag väldigt nöjd med det liv jag lever just nu. Ibland knackar känslan av "att jag skulle kunna göra saker lite bättre" på. Jag antar att det är mänskligt och att det är utmärkande för just människan.

Någon som känner igen sig?

God fortsättning till er allihopa!