Tjejen som visste för lite

När du utstrålar kärlek och förståelse kommer den tillbaka till dig hundrafalt. När du utstrålar kritik och negativitet, så skall även den återgäldas dig hundrafalt.

Det som finns djupt inom dig, kommer att återspeglas i ditt yttre liv. Du kan inte döja ditt missnöje, ditt ogillande eller ditt elände, ty förr eller senare kommer det upp till ytan och bryter ut som en böld och då måste den snittas upp. Ju tidigare giftet skingras desto bättre.

Det bästa och snabbaste sättet att göra det på, är att ändra hela din inställning. Ersätt dessa giftiga, negativa och kritiska tankar med tankar av renaste kärlek, harmoni och förståelse. Detta kan göras mycket fort.

Du måste inte vältra dig i ditt elände och din depression. Du måste inte slösa dyrbar tid på att vara ledsen över dig själv. När du önskar göra något åt din situation, kan du omedelbart göra det. Förändringen kan åstadkommas på ett ögonblick. /Eileen Caddy, 18 februari

 

Jag är inne i en intensiv jobbperiod. Det händer inte så väldans mycket. Det kommer mer och mer snö varje dag. Har nog aldrig sett så mycket snö under min livstid. Det känns väldigt bra att inte ha hus med tillhörande uppfart att skotta en vinter som denna. Hur har ni överlevt? Sen att slippa jobba ute i detta väder. Jag fortsätter att vara djupt TACKSAM över att jag fick mitt nya jobb! Jag tänker faktiskt på det varje dag....Vilken lättnad och lycka för mig. Jag tänker även på mina gamla "vapendragare" som är kvar i kaoset. Hur orkar dom? Vad driver dem? Jag tror att det är lättare för de som inte går in i jobbet med själ och hjärta, dvs de som inte har ett helhjärtat engagemang. "Eldsjälar" blir oftare utbrända. Sen är det ju tack vare de som verkligen bryr sig och tar ansvar som "skeppet fortfarande seglar". Jag hyser en stark beundran för de som fortsätter att kämpa iaf.

I kväll ordnade vi en "anhörigfest" på vår avdelning. Fint dukade långbord med rosa servetter och tulpaner. Smörgåstårta, cider, morotskaka och kaffe. Vad lite kan göra mycket! Det var jätte trevligt.

Daniel och jag har haft en barnfri slapparhelg (mkt välbehövlig efter allt renoverande) Vi var ut och åt på den berömda restaurangen Bite line. Alla pratar om deras pizza och glassbuffe. Jag är inte mycket för pizza, men tänkte att vi måste pröva. Pizzan var god, men det var allt. Vi fick vänta ett bra tag på att göra vår beställning. När den var gjord, så fick vi vänta på pizzan i en timme (!!!!!) Jag hade förstått om det var en tjälknöl vi beställt, men en ynka "Big bite pizza" (den med minst ingredienser) Jag hade även haft mer förståelse om stället var knökfullt, men det var lite folk som åt. Snorkig och nonchalant personal dessutom :-( Jag var arg som en galen spanjor och stackars Danne hade fullt upp med att stoppa mig från att gå därifrån. Går jag ut och äter och betalar dyra pengar för det, så vill jag ha god service och ett trevligt bemötande. Så.....aldrig mer kan jag säga!

Efter maten, när min puls blivit normal igen, så gick vi på bio och såg "Åsa- Nisse". Daniel gillade den skarpt och jag tyckte den var lite löjlig, men även bra på sina ställen.

Nu måste jag försöka varva ner. Tidig morgon imorgon tyvärr. Mysigt att äta frukost med barnen och se Vakna med the voice...men någon morgonmänniska kommer jag aldrig bli.

Min fina vän Monica skrev idag dessa kloka ord. Jag citerar:

"Alla hjärtansdag är inte bara för kärlekspar, utan en dag för att fira kärleken. Kärleken till familjen och vännerna är minst lika stark många gånger.Så alla som inte tror sig ha någon att dela sin dag med, har oändliga alternativ egentligen. Vi firar med god mat utan presenter för jag tycker inte man behöver gynna köpmännen."

Detta är precis vad jag också tycker. Man kan överraska med blommor, gulliga kort och komplimanger då och då. Det behöver INTE vara den 14 februari för att detta ska ske. Oftast behöver man en kram eller en klapp på axeln när man kanske minst förtjänar det....eller när man minst anar att det ska ske. Den spontana och vardagliga kärleken är den som får mitt hjärta att slå snabbare.

Här hemma har vi ätit god mat, umgåts och sett en bra film. Det är väldigt ovanligt att detta sker mitt i "vardagen", utan det är mer när det är helg. Inte fel med lite helg på en grå måndag, då det dessutom är 20 hemska grader kallt. Elias hade ritat ett jättefint kort på skolan till hela familjen. Jag blev alldeles varm i hjärtat <3

Kram på er!

Solen värmde mitt ansikte förra veckan och i helgen. En bukett färgglada tulpaner stoltserar på köksbordet...Det kändes för ett kort ögonblick som att våren var i antågande...Vad händer då?? Jo...naturligtvis fullkomligt vräker snön ner. Daniel var ut och skottade 3 gånger på en timme. Kaos i trafiken, oplogade vägar, bussar, tåg och flyg som inte  avgår. Jag (mitt dumma nöt) trodde att detta var över nu. Vid närmare eftertanke, så brukar det komma en släng av oväder rätt sent. Valborgmässoafton är ju vanligtvis ruggigt kall och med en massa snäfläckar kvar.

Man får se det från den ljusa sidan. Tänd alla ljus, gör en kopp gott chaite och läs den där "braiga" pocketen som bara ligger och väntar. Allt detta passar sig inte på sommaren. Då ska det vara grillat, terassvärmare, myggljus och kallt rosevin.

Jag har inte så mycket att färtälja. Det mesta har handlat om tapeter och färg här hemma. Jag har även målat de brunbetsade bokhyllorna (som jag haft sen 1898) vita. Jag vill ha allt vitt nu. Läser man inredningstidningar nu, så är färgerna påväg tillbaka. Ingen har sagt att man behöver följa inredningsmagasin, men man influeras ändå av trender och olika stilar, iaf jag. Huvudsaken är ju att man trivs och mår bra. Man blir inte lyckligare av ett blankvitt kök och rostfria vitvaror. Jag vet....jag har provat.

När det gäller allt som är modernt, så är jag alltid väldigt mycket "efter". Precis när jag börjat färga underhåret mörkt och överhåret ljust, så är det jätteomodernt, nästintill töntvarning. Hittar jag ett par snygga glasögon i diskret design, så är de jätteomoderna efter 4 veckor (då optikerna varit på modemässa i Milano) då ska det vara kraftiga plastbågar i gälla färger. Fattar jag tycke för en stövel, så hade den sina glansdagar året innan. Detta har följt mig genom hela livet! Det tar två år för mig att "börja gilla en viss stil". Man blev aldrig hipp *ler* Med handen på hjärtat så har jag väl aldrig gått in för det heller, men det skulle vara liiiite kul att någon gång få vara först med något. Nu låter jag som en fjortis, trots mina 37(!!!!) Jag menar 25 ;-)

Idag hände något märkligt. Vi bor i ett väldigt anonymt kvarter. Trots att vi är väldigt pratglada och utåtriktade, så har vi ingen aning om vilka våra närmsta grannar är. Om man bortser från "kufen" närmast oss. Jag vet inte om det hör till vanligheterna att gå fram och hälsa på nyinflyttade längre? Bjuda in till en kopp kaffe och berätta lite om området. Det var så när jag växte upp. Min mamma gjorde så. Jag har en känsla av att man inte gör så längre. Det skulle kanske rent utav uppfattas som lite märkligt? Till saken...Vår granne till höger ringer på. En korpulent man i 50-års åldern, som ser trevlig ut. Han funderar över om vår tv fungerar, dvs kanalerna. Daniel tittar efter och det är bara "myrornas krig". En kort stund därpå kommer vår granne till vänster (turkdoktorn) och frågar om samma sak. Alltså..har vi på en och samma dag träffat två av våra närmsta grannar pga att våra tv kanaler är utsalagna. Lite knäppt är det väl?

Nu har klockan dragit iväg igen...Jag har suttit och tittat på utlandresor. Drömt mig bort för ett ögonblick. Tyvärr stannar det nog bara vid en dröm i år.

Jag jobbar hela helgen. Har bytt avdelning pga av att en arbetskamrat ville byta. Mig spelar det verkligen ingen roll. Jag trivdes där jag var och det känns som om jag kommer trivas här också. Men det har varit jobbigt att "ställa om sig". Från att ha haft ett enormt ansvar och en stor frihet, till att arbeta inom fyra väggar, där man dessutom ej får ta några egna beslut alls. Som ny ser man saker och ting på ett annat sätt. Jag ser precis vilken rangordning det är i "myrstacken". Jag funderar på hur det kunnat bli såhär? "Drottningmyran" som är helt klart latast, har enorma förmåner och säkert ett rejält lönepåslag. Reagerar ingen på att hon bara glider undan? När det är som mest att göra i myrstacken, så hittar hon en annan syssla hon hellre ägnar sig åt. Detta är inget jag kommer att lägga någon större energi på. Jag tycker bara att det är intressant att begrunda allt. Har även insett att det är i stort sett likadant överallt på kvinnodominerade arbetsplatser.

Jag har det bra på jobbet nu och mår bra. Det är det viktigaste.

Dagarna rusar på och det är bara att hålla i hatten och hänga med. Som ni märkt av, så har jag hamnat i en fixarperiod. Vi har tapetserat två rum nu och hallen. När ni läser detta håller jag som bäst på med att måla alla möbler vita. Jag vill ha vitt...vitt...Det är rogivande och roligt att måla. Lite frusterande med allt som kommer emellan, jobb, matlagning och sömn. Men...Rom byggdes inte över en natt, sägs det. Jag blir nog klar inom sinom tid :-)

Här kommer några halvtaskiga bilder av våra projekt (TAGNA AV MIN SIMPLA MOBILKAMERA)

Hallen.




Elias rum:



Delar av Emilias rum:






Min gamla "brudkista" som bara stått och samlat damm. Min morfar gjorde den till mig när jag var liten. Lite vitfärg och nu används den som vardagsrumsbord.




Jag har även hunnit träffa en kär gammal vän på stan över några timmars lunch/fika på Dolcetto. Hon ger mig så fruktansvärt mycket positiv energi....så jag får bara inte nog av henne. Vi måste träffas oftare. Det roliga och mest smickrande av allt är att hon tycker likadant :-)









"Att ha en vän är som att vakna och känna att solen skiner".