Tjejen som visste för lite

Idag har jag varit på Bruksgården och tittat runt, träffat min nya chef, mina arbetskamrater och en del av mina vårdtagare. Det var jättepirrigt...Många tankar hinner fara genom huvudet. Typiskt mig!! Varför måste jag tänka så mycket jämt? Kan jag inte bara ta det för vad det är och låta framtiden utvisa hur det blir?
Jag har ALLTID svårt att skiljas från människor. Har lidit av en stark separationsångest sedan barnsben. Har aldrig gått till någon psykolog som utrett varför, men det finns säkert någon logisk orsak till varför jag blivit sådan. Nu tänker jag på mina arbetskamrater och brukare, som jag träffat varje dag (nästan) i 6 år....och plötsligt slår det mig att många kommer jag förmodligen aldrig att träffa mer. Andra kommer jag säkert hålla en viss kontakt med. Det är så lätt att man lovar att hålla kontakten och sen rinner det bara ut i sanden. Alla har mycket med sitt eget.

Nog om detta. Första intrycket och min magkänsla idag var bra. Det kändes verkligen jättebra! Jag säger ju upp mig på mitt nuvarande jobb, så det finns ingen återvändo. Man tillbringar ju större delen av sitt liv på jobbet, så egentligen är det ju otroligt viktigt att man mår bra på jobbet och har en god arbetsmiljö.

Nu ska jag lägga mig och läsa Mia Törnbloms bok: Självkänsla nu. Till er som inte läs den vill jag verkligen rekommendera er att läsa den snarast. Mycket klok och tänkvärd!

Då var helgen över för denna gång. Vi har hunnit med en hel del måste jag säga. Ante öppnar en fiske/bandy butik på onsdag, så i lördags var vi där och hjälpte till hela dagen. Igår var det farsdag och då samlades vi hemma hos syrran för att fira pappa. Jag gjorde maten och hon stod för desserten. Jättetrevligt att vara samlade, då det verkligen inte händer alltför ofta. Tyvärr var min bror med flickvän i hufudstaden.

Idag blev det klart att jag börjar på Bruksgården den 1/12. Jag ska träffa chefen på onsdag :-) Håller tummarna för att jag inte åker på att jobba hela jul och nyår, men jag tror att risken är stor :-( Well...det är smällar man får ta som sagt.

I kväll ska jag träffa Anna, Susanne och Angelica över en fika på Waynes. Det kommer att bli sjukt trevligt!

Det blir längre mellan mina inlägg...Denna mörka årstid går jag in i dvala och den lilla energi jag har går åt till att "hålla huvudet över ytan". Jag är och har nog aldrig varit ämnad att bo och leva i detta klimat. Något ljusare blev det dock med snön, men det är inget jag ropar WOW åt direkt. Det har varit riktigt tuffa dagar på jobbet i detta snöväder. Tycker att jag borde vara van vid det här laget. Jag hoppas att få besked mycket snart om när jag ska få börja på min nya arbetsplats ( ett äldreboende i Skönsberg) Jag vågar inte ta ut något i förskott och har därför inte skrivit så mycket om detta. Kan liksom inte ta till mig att det är sant förrän jag skrivit på mitt anställningsbevis osv. Allt kan hända innan dess. Jag ser väldigt mycket fram emot den dagen jag slutar iaf. Jag kommer sakna många av min supergoa arbetskamrater och hoppas att vi kommer kunna hålla kontakten ändå.

Det är en stor sorg och förlust för oss att barnens farmor inte finns bland oss längre. Jag har svårt att ta till mig och verkligen förstå att ännu en "ung" människa i vår närhet, med många år kvar att leva inte får finnas med oss.
Nu har barnen varken mormor eller farmor i livet. För oss rivs såren upp igen och man är ännu en gång helt oförberedd på livets ändlighet.
Allt detta påminner mig ännu en gång att inte ta något förgivet. Njuta av det som gör mig lycklig och uppskatta livet i nuet. Omge mig med människor som vill mig väl och unnar mig framgång.

Det är inte lätt att vara människa.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något oväntat sker...
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den sig aldrig densamma mer.

Vila i frid Åsa, mina barns farmor <3

Den senaste tidens händelser i bilder.




Jag har jobbat en eftermiddag med fina Anna-Lena *trevligt*



Jag har tagit mig i kragen och gjort lite höstfint i krukan ute.



Min kollegor har fått börjat skrapa rutorna. Själv står jag bredvid och pysmyser :-)



Någon hade lagt ett älghuvud på ett biltak...Var det dekoration eller nån form av skämt...?? Det får jag aldrig reda på.



Besökt mammas grav en vacker höstdag. Tänker på henne VARJE dag <33



Köpte det här fina hjärtat och satt på graven.



Har även stiftat bekantskap med en "nakenkatt" vid namn Lillan. Det är min kompis Maria som köpt den. Mjuk som persika.



Signe och Ernst är här denna vecka. Signe har snart inga tänder kvar *ler*

Det var ett axplock av det som varit. Jag har varit sjukskriven 7 dagar och det behövde jag verkligen (!!!!) Har vilat upp mig och försökt laddat batterierna så gott jag kunnat.

Emilia har varit på konfirmationsläger helgen som varit.

Idag fick jag reda på att jag kommer få börja på ett boende den 1/12. Jag vågar INTE ta ut något i förskott, men är det sant och allt går som det ska....så blir jag väldigt glad.

Nu måste jag gå och sova. Börjar kl 7 imorgon.

KRAM PÅ ER ALLA!