Tjejen som visste för lite

Det var verkligen ett bra tag sedan jag skrev! Mörkret tar kål på mig. Jag har nog aldrig varit så trött som nu.
Vad har hänt då? Jo...jag har hunnit fylla 37 (!!!!) år. Visst är det galet? Men....tyvärr helt sant. Själv tycker jag naturligtvis att jag är likadan inuti som för 20 år sedan...Jag tänker likadant (dvs pratar först och tänker sen), jag är lika barnslig, har lika dåligt tålamod, är lika rastlös och har ungefär samma behov. Kroppen är sorgligt nog inte densamma, men det går att leva med.
Jag jobbade till kl 17 på min bemärkelsedag. Väl hemkommen, serverades jag en underbar middag som Daniel och barnen lagat till. På bordet stod en jätte vacker blombukett, samt två hemmagjorda kort. Det bästa jag vet är när barnen har gjort korten själva! Efter middagen åt vi chokladmoussetårta (min favorit) Min födelsedag blev HELT perfekt!

Jag har slutat på Hemvården nu och börjat på Bruksgården. Sista dagarna på mitt gamla jobb led jag av otrolig "separationsångest". Allt kändes väldigt sorgligt, samtidigt som jag var otroligt glad (konstig känsla)
Jag har ju ändå längtat och väntat på ett nytt jobb. Man kan inte styra över vad/hur man känner, men ibland blir jag inte klok på mig själv och mitt sk känsloliv.
Min sista dag bjöds det på fika och jag fick blommor, choklad, en biobiljett och två jättefina kort. Behöver jag säga att jag blev väldigt rörd?

Nu har jag jobbat på Bruksgården i tre dagar. Jag har blivit jätte bra bemött och alla är väldigt trevliga. Det känns som att detta är mer "min grej". Jag behöver inte jobba ute i köldgrader, har möjlighet att gå på toaletten när jag vill, jag får ut min lunch och hinner äta, jag får gå hem när jag slutar. Egentligen är detta självklara saker, men inte på min förra arbetsplats. Ja, den som lever får se. Det känns bra iaf och jag är väldigt TACKSAM över att fått den här chansen.

KRAM PÅ ER!!